Idag fick jag skjuts till Kvarnträsk i Esbo och karmelitklostret där precis i tid för söndagsmässan. Mässan firades på finska av fader Raimo Goyarrola, som tidigare var generalvikarie. Klostrets novis läste dagens läsningar och fader Raimo läste evangeliet. I sin predikan talade fader Raimo om bönen och vikten av att vi är villiga att gå i dialog med Gud. Precis som vi behöver mat att äta för att våra kroppar ska må bra behöver vi bönen för att våra själar ska må bra. Morgonbönen är som frukost, mässan är som en stor och underbar lunch - den allra bästa och mest näringsrika lunch man kan tänka sig - och kvällsbönen är som en kvällsbit, sade han.
0 Comments
I samband med ett besök i Borgå hade jag tillfälle att sticka mig in i domkyrkan där som hastigast. Där pågick körövning, vilket var trevligt, men det gjorde förstås att jag inte kunde gå omkring och fotografera fritt. En dag hoppas jag kunna besöka Borgå i samband med en katolsk mässa i domkyrkan. Kanske i samband med en Mariahelg - jag vill minnas att kyrkan är tillägnad Guds moder Maria.
Såhär i slutet av oktober är det 15 år sedan jag representerade Helsingfors katolska stift på First World Congress of Ecclesial Organizations Working for Justice and Peace (Första världskongressen för kyrkliga organisationer som arbetar för rättvisa och fred) i Rom. När det begav sig skrev jag en Fides-artikel om kongressen (s. 12-13), men jag märker att jag nu fäster uppmärksamhet vid olika saker varje gång jag läser om den texten.
Efter avslöjandena om den tidigare kardinalen McCarrick (se blogginlägget McCarrick och jag? från förra året) kollade jag bishopaccountability.org för att ta reda på om någon av biskoparna och kardinalerna jag hade att göra med i Rom den gången har gjort sig skyldiga till övergrepp, men idag kom jag att tänka på att man nuförtiden kan gå till källorna på webben. Och visst, det lilla talet påven Johannes Paulus II höll i samband med vår audiens idag för 15 år sedan finns på Vatikanens webbplats, liksom också kardinal Angelo Sodanos öppningsanförande. En liten notis om kongressen finns dessutom på nyhetssajten Zenit. Men jag tänker också på allt det jag inte skrev. På min förvåning över att de mässor som ingick i programmet på konferenshotellet firades på franska och engelska, inte på latin. På hur mycket tid som gick åt till audiensen i Vatikanen. Men också på hur stort intryck upplevelsen gjorde på mig, hur tacksam jag fortfarande är över att jag fick vara med om något sådant. Tredje söndagen i månaden är det mässa på svenska i S:t Henrik. Jag missade den svenska mässan i katedralen i september (för det var mässa i Karis den lördagen), men oktobermässan igår missade jag inte. Den firades av biskop emeritus Teemu Sippo SCJ. Före mässan hade jag till och med tillfälle att bikta mig på svenska för biskopen, eftersom vi båda var på plats i god tid. En biskopsmässa är ju alltid lite festligare och den här gången hade vi också fler ministranter än vi brukar ha vid de svenska mässorna: Pio, Alpo och Holger. Holger läste också första läsningen och jag läste den andra. Organisten Marko stod sång och musik. Som brukligt i katedralförsamlingen fanns det en hel del latin med. T.ex. trosbekännelsen sjöng vi på latin, medan Sanctus sjöngs på svenska.
En gång i månaden är det kvinnoträff i Karis eller Ekenäs i de lutherska församlingarnas regi under rubriken Kvinnokraft och i oktoberträffen i Karis hade jag möjlighet att delta. Det var vackert dukat i höstfärger som passade perfekt ihop med de fina färgerna utanför Stora Prästgården. Det serverades gräddig svampsoppa (som jag inte kunde äta på grund av min köttallergi, men jag hade förutsett det och ätit hemma) och smörgåsar (som jag kunde äta) och under maten fanns tillfälle till trevlig samvaro. Dagens gäst var Gunnel M. Helander från Hangö och mellan soppan och kaffet talade hon om sitt livs he(m)liga resa.
Det kändes fint att höra Gunnel tala varmt om mässan - mer än en gång under hennes anförande hann jag tänka att det inte var mycket som signalerade att hon var lutheran och inte katolik. När jag tackade henne efteråt och sa att det tyvärr är sällan man hör en lutheran tala om eukaristin med sådan glöd svarade hon att hon inte brukar beteckna sig som lutheran, utan som kristen, och att det är bara att läsa kyrkofäderna och -mödrarna för att se att det är mässan som är det centrala, det som vi fortfarande har gemensamt med de tidiga kristna. Ja, det kan jag ju verkligen inte opponera mig mot. Nästa gång är det Kvinnokraft i Ekenäs den 13 november och i Karis den 12 december. Idag fick kyrkan fem nya helgon när påve Franciskus i samband med en mässa på Petersplatsen helgonförklarade inte bara den brittiske teologen och kardinalen John Henry Newman utan också fyra andra: indiska Mariam Thresia (eller María Teresa) Chiramel Mankidiyan, italienska Giuseppina Vannini, brasilianska Dulce Lopes Pontes och schweiziska Marguerite (eller Margarita) Bays. Här kan man läsa mer om de fyra nya kvinnliga helgonen och här finns information om Newman.
Jag följde med kanoniseringen och mässan via Vatikanens YouTube-kanal (så bilderna idag är skärmdumpar varvade med några bilder av teven med mässan). Här finns en länk till mässan med engelska kommentarer, fast jag valde att se den utan kommentarer och knäppte bara på översättningen under påvens predikan. EDIT: Nu finns predikan att läsa på svenska här. Den som är nyfiken på kardinal Newman (ja ja, jag ska lära mig att säga helige John Henry i stället, men sånt tar tid att nöta in) kan passa på den 25 oktober, då Studium Catholicum bjuder på en föreläsning (på engelska) för att markera kanoniseringen. Pater Jigger Ganados SCJ firade mässan i Karis igen, så mässan gick på engelska. Hannu läste dagens första läsning på finska, jag läste responsoriet på engelska och sedan andra läsningen på svenska, så sammanlagt blev det tre språk. Om man räknar med snacket före och efter mässan blev det fyra, för pater Jigger talade en tagalogdialekt med några filippinska kvinnor i församlingen. Kanske vi får höra en läsning på tagalog också i något skede? På kyrkkaffet hos Lotta efter mässan höll vi oss till svenska och engelska.
I november blir det två mässor i Karis: en lördagen den nionde november kl. 14 och en söndagen den 24 november på latin enligt den tridentinska mässordningen kl. 16. Välkomna! Första söndagen i månaden innebär som vanligt svensk mässa i S:ta Maria. Mässan firades av fader Anders Hamberg och jag läste dagens läsningar. Ann-Catrin och Cecilia skötte musiken. Så glad jag blev över att höra första eukaristiska bönen på svenska igen. Den är den längsta av de eukaristiska bönerna, så när det är någon av våra präster som inte har svenska som modersmål brukar de välja någon av de kortare (helst den tredje), men fader Anders hade all tid i världen att be den längre bönen - trots att den svenska mässan började en kvart försenad på grund av att högmässan innan var en konfirmationsmässa med biskop emeritus Teemu Sippo SCJ (och en stor grupp konfirmander). I S:t Henrik var det fader Tuomas Nyyssölä som firade den tridentinska mässan, så fader Anders hade till och med tid för kyrkkaffe, vilket var roligt!
Lilla Thérèse. Thérèse av Jesusbarnet. Thérèse av Lisieux. Kärt barn har många namn, men den första oktober är det i alla fall hennes minnesdag. När jag talade med Mother Superior i karmelitklostret i söndags sa jag att jag tänkte komma på vardagsmässa någon dag den här veckan. Eftersom mässtiderna varierar lite ville jag kolla tidtabellen på förhand. Hon svarade genast att biskopen kommer för att fira mässa klockan 10 på tisdag, eftersom det är heliga Thérèses dag, så idag tog jag bussen från Esbo centrum.
Mässan firades alltså av biskop emeritus Teemu Sippo SCJ och på finska. Novisen i klostret läste dagens läsning och responsoriepsalm och biskopen läste förstås evangeliet. I sin predikan talade biskopen om lilla Thérèse. Han konstaterade att hon är ett exempel på att sanningen, Guds sanning, gör oss fria. Idag är det populärt att i stället tänka sig att frihet gör oss sanna, men så är det inte, det är Guds sanning vi ska lystra till, precis som heliga Thérèse. Bussen till klostret går en gång i timmen, så jag hade lämpligt med tid för bön före mässan. Efteråt utbytte jag några ord med vår biskop emeritus och passade på att fråga varför mässriktningen bytte när han kom för att fira mässa (jfr i söndags och i vintras). Biskopen konstaterade att han insisterar på att fira åt rätt håll, så som kapellet är byggt, men att systrarna vänder på upplägget så fort man inte gör det. Jag antar att det är för att kyrkfolket inte ska känna sig utanför, men det tycker jag är onödigt. När jag fick mig en pratstund med Mother Superior efter det var jag dessvärre så fokuserad på att fråga hur det var med fotona på novisen i klostret (fortsätt anonymisera dem var svaret) och mina egna böneämnen, så jag glömde tala om riktningen på mässan. Kanske jag minns det nästa gång... |
I min Faders husI min Faders hus är en katolsk och ekumenisk bildblogg om och med kyrkor, gudstjänstliv och tro - i Finland och på andra håll i världen.
Sara TorvaldsJag är en av volontärerna i Ithaka-gruppen som driver sajten Katolinen.net och jag bildbloggar här från de kyrkor jag besöker och gudstjänster jag deltar i. Alla bilderna är mina, om inte annat uppges. På FB-sidan I min Faders hus lägger jag upp bilder och böner. KategorierArkiv
October 2021
Sökord
All
|