Det fick mig att tänka på det citat av den katolska författaren Flannery O'Connor som jag läste i The Catholic Herald häromdagen. Hon skriver i ett brev om en tillställning hon deltagit i med andra författare och intellektuella:
“Mot morgonen vände samtalet till eukaristin, som jag som katolik naturligtvis förväntades försvara. [Mary McCarthy]* berättade att hon när hon gick till nattvard som barn tänkte hon sig att det var de Helige Ande, eftersom Han är "mest bärbar" av personerna i Treenigheten; nuförtiden tänker hon det som en symbol och antydde att det var en rätt god sådan. Då sa jag, med mycket darrande stämma, 'Tja, om det är en symbol så kan vi skita i den.' Det var det enda försvaret jag klarade av, men jag inser nu att det är det enda försvaret jag någonsin kommer att kunna ge utanför en berättelse, utom att det är hjärtat i min existens; allt annat i livet kan jag göra mig av med." |