När jag nåddes av dödsbudet var det av någon anledning monopolbrädet jag såg framför mig. Det gamla, svenska. Norrmalmstorg med stjärnor på, Narvavägen med rutmönster på orange botten och Västerlånggatan med det fulaste mönstret. Brädet från barndomen som sedan ersattes med ett finskt Monopol med tråkigt enfärgade gator och det ologiska i att Skillnaden var dyrast och Högbergsgatan billigast.